Lyft bort orosmolnen och låt endast de skötsamma vara kvar
Postad 15 juni, 2011 av claudia
Orden ovan kommer från en frustrerad pappas mejlkonversation till skolan och övriga föräldrar i klassen.
Tanken slår mig när jag följer mejlkonversationen mellan oss föräldrar, lärare och skolrepresentanter att det är just så som det ofta fungerar i arbetslivet. Att orosmomenten ”lyfts bort” och flyttas runt, mellan avdelningar, funktioner och olika chefer. Att en del människor, i framför allt större organisationer, blir stämplade som besvärliga och bittra motarbetare och ofta får en osynlig stämpel i pannan – omöjlig. Kan det verkligen vara så att en del människor inte passar in någonstans? Kan det verkligen vara så att det bara finns några få ramar och normer som är ok, och passar vi inte in i dessa är det fel på oss för alltid? Vem är det i så fall som sätter normen? Vem är det som godkänner om en människa är ok eller inte? Skapar vi ramar och normer för att stänga ute, för att vi är rädda och osäkra inför det som är annorlunda?

